Påverkar våra andra sinnen hur vi upplever att maten smakar? Detta är i alla fall grundtanken bakom den s.k. saperemetoden, som blivit vägledande i allt fler skolkök och andra sammanhang som rör barn och mat.
Som så mycket annat som har med matlagning och matupplevelser att göra kommer saperemetoden ursprungligen från Frankrike. Oenologen (vinkännaren) Jacques Puisais utvecklade i början av 70-talet en filosofi om att smakupplevelsen inte bara handlar om smaksinnet, utan även om våra övriga fyra sinnen. Saperemetoden handlade från början om att lära ut detta till skolbarn i åldern tio till tolv år, samt om att uppmuntra dem till att pröva nya smaker. De som arbetade med att utarbeta metoden tog också fram handledningar för skolmatspersonal, så att maten som serverades skulle skapa nyfikenhet.
Den som tog saperemetoden till Sverige var krögaren Carl Jan Granqvist, som knappast behöver någon närmare presentation. Idag används metoden på flera skolor, bl.a. på Hästveda skola i nordvästra Skåne. Där arbetar Carol Renteria, som bl.a. bjuder eleverna på saltade aprikoser för att lära dem att mat inte alltid smakar som man tror, när man bara betraktar den med ögonen. I arbetet ingår också att låta eleverna på mellanstadiet laga mat tillsammans med äldre skåningar, så att de får lära sig om den skånska husmanskosten.
Material för sapere
Livsmedelsverket har tagit fram ett material – Mat för alla sinnen – som grundar sig på sapere-metoden. Mer om materialet, och hur det kan användas i många olika ämnen (inte bara hemkunskap) finns att läsa här.
Och slutligen, för att svara på frågan som ställs i rubriken: saperemetoden i sig gör kanske inte maten godare, men att arbeta enligt metoden gör att man får redskap som man kan använda för att laga mat som är mer tilltalande. Vi vet ju alla att man äter nästan lika mycket med ögonen som med munnen.